Mutant År Noll

Mutant År Noll

Om kampanjen

Uppspolad på stranden ligger Arken, den gamla personfärjan som nu tjänar som den plats där Folket gömmer sig för Zonens alla faror. Samtidigt har upproret vaknat i Paradisdalen. Vad händer och hur kommer allt att sammanstråla?
En blogg som dokumenterar vår Mutant År Noll kampanj.

Utrensningen

Spelrapporter - FärjearkenPosted by Spelledaren Thu, April 21, 2016 13:11:17

Även om dråparträdet var fällt så fanns dess frökapslar fortfarande i zonen, och inte minst i Arken. Gruppen behövde finna en lösning på detta, risken med att bara låta det bero var för stor. Första steget blev att bygga vidare på relationen med Kafka. Efter att ha övertygat henne om att de med växtsav till blod inte längre är de mutanter de ser ut som utan kopior placerade där för att infiltrera hennes organisation fanns det en grund att stå på. Alla i Kafkas välorganiserade gäng fick ställa sig i ett led och låta Krut skära ett snitt i var och ens hand. Dröp det vitt följde nackande.
Lika lätt skulle det inte bli att testa hela Folket konstaterades det. Gruppen beslutade att ta frågan till Den Gamle, och ett längre möte med dennes krets av krönikörer följde. Där beslutades det efter diskussion att hela Folket skulle sammankallas till en invigning av ett museum och ett tempel ägnat Världen Som Var. Under det mötet skulle Den Gamle lägga fram nödvändigheten av att hela Folket testas genom ett snitt i handen. Gruppens uppgift blir att skaffa tillräckligt med stöd hos några av bossarna så att det inte uppstår för mycket motstånd mot processen.

Det naturliga nästa steget blir att prata med Zalaus som förväntas ta emot nyheten om en tempelinvigning positivt. Väl där går dock samtalen inte helt enligt plan, men gruppen får ett löfte om att Zalaus kommer stödja testandet.

Kvällen kommer, och ceremonin startar. Hela Folket är närvarande, med undantag för några enstaka som är ute och ränner i zonen. Den Gamle gör ett av sina sällsynta framträdanden och ger en lagom svulstig presentation över de nya institutionerna i Arken. När han sedan går över till ”det andra ärendet” tas det först emot med bestörtning, men då hela Kafkas gäng med en röst ställer sig beredda att bli skurna lugnar det hela ner sig en aning. Då kliver Zalaus in och deklarerar hur även hon och hennes följe självklart låter sig testas. Tyvärr verkar det inte vara förankrat och halva hennes gäng vägra att ”underställa sig detta förtryck”. Högt och tydligt deklarerar de att de nu kommer lämna Arken och söka Ljuset på nya platser i Zonen.

De dramatiska orden understryks av att ett ljusstreck dras över den mörka himlen, följt av en ljusexplosion likt inget någon sett tidigare. Den panik som följer lugnas av bryska krossare och att de missnöjda elementen lämnar Arken. Några fåtal falska mutanter avslöjas sedan bland Folket, dessa förs undan och ses inte mer.

Under de följande festligheterna beslutas det att hela Arken ska kraftsamla och skicka iväg en expedition för att undersöka vad som orsakade himlafenomenet. En återvändande zonfarare förklarar, efter att ha blivit snittad, med andan i halsen att han såg en nedslagsplats för något långt i öster. Dagen efter sker avresan, och när detta nedtecknas har expedition nått en bit på vägen men har långt kvar. Snook har dock redan lyckats gräva fram en kompass ur Zonens lämningar.




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Olle Thu, April 21, 2016 23:06:59

Många saker har hänt på kort tid och tillvaron är inte längre densamme för zonstrykaren Snook. Borta är den enkla tillvaron som hård och besynnerlig, tystlåten, enstörig.. utstött. Den nya verkligheten kräver ansvar och samarbete, och bördan som vägledare i Zonens vildmark är tung. Ibland går det bra, ibland sämre. Det gamla zonordspråket om att "Zonen ger och Zonen tar" har gjort sig påmint. Flera har fått stryka med under denna föränderliga tid.

Men inte Snook. Tankarna far runt som i en dimma efter dagens ansträngningar medan Snook bäddar ner sig med förhoppningar om en lugn natt och en lång vila. När hen slumrar in mässas den gamla vaggvisan som Snook lärt sig i unga år, av en person hen inte längre kan minnas..

"Vem är det som står kvar? Snook står när de andra faller. Vem är det som står kvar? Snook står när de andra faller.."