Mutant År Noll

Mutant År Noll

Om kampanjen

Uppspolad på stranden ligger Arken, den gamla personfärjan som nu tjänar som den plats där Folket gömmer sig för Zonens alla faror. Samtidigt har upproret vaknat i Paradisdalen. Vad händer och hur kommer allt att sammanstråla?
En blogg som dokumenterar vår Mutant År Noll kampanj.

Säsongsfinal 1

Spelrapporter - FärjearkenPosted by Spelledaren Wed, December 07, 2016 14:07:11

Sent om sider kommer en sammanfattning av hur expeditionen mot himlafenomenet slutade. Några detaljer kanske fallit bort, och några kanske inte stämmer med allas minnen - men så är det ju med återberättade minnen.

Nedslagsplatsen visade sig vara på andra sidan av vattnet, på en udde. Sällskapet avstod att vada och simma i den rötskadade soppan utan tog istället den något längre vägen över lämningarna av en större bro något söderut. Det tog en del pyssel och knåp för att manövrera sig fram bland bråten och avgrundsdjupen men sakta och säkert löste det sig. En bit över bron påträffade de rester av den tidigare gruppen som gett sig av från Arken, bragda om livet med våld. Rex tog en extra koll och kunde lägga några tydliga stövelavtryck på minnet.

Himlakroppen verkade ha träffat en större byggnad, det var tydligt att de stora skadorna var nya. När gruppen långsamt närmade sig den för att säkra objektet blev de kontaktade av en mutant som presenterar sig som Fransisca. Hon varnar för att en ondskefull grupp hon kallar för ”Novasekten” redan har tagit sig in i byggnaden och vill lägga vantarna på vad det nu var för något som kom ner. Hon verkar hata denna sekt starkt, och erbjuder ett samarbete för att komma åt dem. Försiktigt går expeditionsdeltagarna med på att göra sällskap. Givetvis matchar hennes stövlar de avtryck Rex såg tidigare, men tills vidare konfronterar han henne inte. Väl inne i byggnaden blir det tydligt att det inte bara är Novasekten som är där för att titta i kratern, utan från en sida har även en grupp av någon sorts motorburna våldsverkare tagit sig in med en större truck. Strid har tydligen brutit ut men har hamnat i ett dödläge under en tid.

När nu expeditionen, som en tredje part blandar sig i och börjar anfalla Novasekten, ivrigt påhejade och hjälpta av Fransisca, så drar även motorfolket igång sina insatser. Spelarnas expedition åser från sidan hur några lyckas krypa ner till vraket som är där nere med en vajer i släptåg. Men de kommer inte långt, då mördarmaskinen där nere vaknar och aktiverar ett par attiraljer ur sin arsenal vilket räcker gott för att ta livet av dem på ett spektakulärt sätt. Striden rasar på och det är oklart vem som kommer att gå segrande ur den, men under tiden tar i alla fall Fransisca en kula i huvudet och dör på fläcken. Arkens expedition i sin tur väljer att fokusera på att ta över trucken och lyckas faktiskt med det. Tesla hittar gaspedalen, kör den i botten och iväg går det med full fart. På vägen ut upptäcker de att en andra grupp motormarodörer faktiskt lyckats ta sig ner och koppla en vajer runt artefakten.

Så med en stridsrobot studsande bakom sig kör våra hjältar mot solnedgången, och där har vi slutet på första säsongen av Mutant: år noll.



Kamp mot elementen

Spelrapporter - FärjearkenPosted by Spelledaren Tue, May 03, 2016 09:07:08

Ut i zonen vandrade expeditionen. Planen var att söka sig i en båge runt dödsklotet, vars namn skickade oroskänslor genom hela sällskapet. Förmiddagen ledde dem in i en park av döda träd, med en undervegetation av aska och pulvriserade lämningar av den forna tiden. En bit in bland de fossila stammarna varnade Snooks vakna sinnen om rörelse bland de livlösa grenarna. Väl medveten om vad ett väderomslag kan innebära i en omgivning som den de var i beordrade hen snabbt rörelse mot lämningarna av ett skjul som stod någorlunda väl bevarat inte långt därifrån. Mödan blev större och större vad tiden led, då vinden friskade i och började piska damm och flisor av glas och metall mot expeditionens deltagare. Ungefär hälften av deltagarna kom i skydd innan det började bli riktigt svårt, Snook fick bäras av Krut. Djupa sår kostade livet på två mutanter som lämnades i det öppna. Tesla hade tvingats ta skydd bakom en trädstam och fann inte någon väg mot säkerheten, trots uppmuntrande tillrop från Janos.

Men det blev snart plågsamt tydligt att trädstammen inte skulle klara att hålla mot den piskande anstormningen av skärvor och skrot. Tesla försökte skyla sig med sin väska och kom inte långt innan han fick vända igen, med det enda resultatet att några burkar krubb gick förlorade när en reva drogs upp i säcken. Men, när han istället vände sig inåt och drog fram hela ansamlingen av de magnetiska mutantkrafter som fanns i hans kropp lyckades han bygga en halvsfär till skydd av alla bitar som for i vinden. Väl i skydd kunde expedition vårda sina sår och invänta att vinden mojnade.

Terrängen övergick i ett allt svampigare träsk, men även här lyckades Snook leda hela expeditionen tryggt fram. Ett mindre intermezzo med en landhaj inträffade, men det blev ingen större dramatik av det. Dagen avslutades när expeditionen tog sig in bland några täta ruiner av forna tiders vägnät. I bråten fann de ännu ett föremål lämpligt för Arkens museum, ett exemplar av de gamlas tidningar med ögonvittnesskildringar av självaste undergången. Där slog de läger, inväntande morgondagen då de skulle nå målet – himlafenomenets nedslagsplats.



Utrensningen

Spelrapporter - FärjearkenPosted by Spelledaren Thu, April 21, 2016 13:11:17

Även om dråparträdet var fällt så fanns dess frökapslar fortfarande i zonen, och inte minst i Arken. Gruppen behövde finna en lösning på detta, risken med att bara låta det bero var för stor. Första steget blev att bygga vidare på relationen med Kafka. Efter att ha övertygat henne om att de med växtsav till blod inte längre är de mutanter de ser ut som utan kopior placerade där för att infiltrera hennes organisation fanns det en grund att stå på. Alla i Kafkas välorganiserade gäng fick ställa sig i ett led och låta Krut skära ett snitt i var och ens hand. Dröp det vitt följde nackande.
Lika lätt skulle det inte bli att testa hela Folket konstaterades det. Gruppen beslutade att ta frågan till Den Gamle, och ett längre möte med dennes krets av krönikörer följde. Där beslutades det efter diskussion att hela Folket skulle sammankallas till en invigning av ett museum och ett tempel ägnat Världen Som Var. Under det mötet skulle Den Gamle lägga fram nödvändigheten av att hela Folket testas genom ett snitt i handen. Gruppens uppgift blir att skaffa tillräckligt med stöd hos några av bossarna så att det inte uppstår för mycket motstånd mot processen.

Det naturliga nästa steget blir att prata med Zalaus som förväntas ta emot nyheten om en tempelinvigning positivt. Väl där går dock samtalen inte helt enligt plan, men gruppen får ett löfte om att Zalaus kommer stödja testandet.

Kvällen kommer, och ceremonin startar. Hela Folket är närvarande, med undantag för några enstaka som är ute och ränner i zonen. Den Gamle gör ett av sina sällsynta framträdanden och ger en lagom svulstig presentation över de nya institutionerna i Arken. När han sedan går över till ”det andra ärendet” tas det först emot med bestörtning, men då hela Kafkas gäng med en röst ställer sig beredda att bli skurna lugnar det hela ner sig en aning. Då kliver Zalaus in och deklarerar hur även hon och hennes följe självklart låter sig testas. Tyvärr verkar det inte vara förankrat och halva hennes gäng vägra att ”underställa sig detta förtryck”. Högt och tydligt deklarerar de att de nu kommer lämna Arken och söka Ljuset på nya platser i Zonen.

De dramatiska orden understryks av att ett ljusstreck dras över den mörka himlen, följt av en ljusexplosion likt inget någon sett tidigare. Den panik som följer lugnas av bryska krossare och att de missnöjda elementen lämnar Arken. Några fåtal falska mutanter avslöjas sedan bland Folket, dessa förs undan och ses inte mer.

Under de följande festligheterna beslutas det att hela Arken ska kraftsamla och skicka iväg en expedition för att undersöka vad som orsakade himlafenomenet. En återvändande zonfarare förklarar, efter att ha blivit snittad, med andan i halsen att han såg en nedslagsplats för något långt i öster. Dagen efter sker avresan, och när detta nedtecknas har expedition nått en bit på vägen men har långt kvar. Snook har dock redan lyckats gräva fram en kompass ur Zonens lämningar.



"I'm a lumberjack, and I'm okay"

Spelrapporter - FärjearkenPosted by Spelledaren Wed, April 20, 2016 12:53:08

Efter att ha samlat de nödvändiga resurserna, såväl i form av mutanter som av materiel, gav sig en expedition iväg för att hinna ikapp Dinkels kidnappare. Spåret var inte svårt att följa för Snook, som lätt plockade upp den nötanstrukna doften som en skinande linje söderut. Spåret tog expeditionen genom de grisjaktmarker som Arken börjat utnyttja i mer organiserad form på sistone.

När så gruppen anlände till de ruiner som av zonstrykare benämnts "hålet" så blickar deltagarna ut över en rätt så stor damm, varpå den andra sidan finns en rätt välbehållen och stor enplansbyggnad. I området finns en grupp Zongastar som håller sig på håll och observerar, men de verkar vara ganska rädda och det uppstår ingen konfrontation. Expeditionen når den låga byggnaden och möts där av en mutant som ivrigt och angeläget vinkar dem in. Tryggheten finns under tak, säger han, säkerhet från zongastarna i området. Med en stadig portion skepsis följer gruppen med. Janos är mycket glad att träffa hederliga mutanter i den vilda zonen.

Mutanten leder dem djupare in i byggnaden och när de når ett fönsterlöst och kaklat rum ansluter fler som tar ett grepp runt Janos och handgemäng uppstår. Krut, den välbyggde Krossaren, tar sig ystert an en grupp individer som ansluter från ett annat håll tillsammans med Rex och Kex. Det tar en stund tills läget är under kontroll och det kan då konstateras att samtliga fiender är fyllda av vit sav istället för blod, en del av dem saknar anletsdrag och har endast en slät grönaktig hy och Janos är borta.

Expeditionen ger sig in i det rum som dominerar byggnaden, en sal som till stor del uppfylls av en torrlagd bassäng. I dess bortre ände har ett stort träd vuxit upp, och det är dit Janos leds – utan att bjuda något egentligt motstånd alls - för att möta de många tentakler som sträcker ut sig från stammen. Krut och Kex slungar sig fram och nergör de humanoida varelserna och står så gott de kan emot den lockande, kallande röst i deras medvetande som vill förmå dem att kura ihop vid trädets rötter. Janos är uppslukad av den och lägger sig ner för att bli näring åt Dråparträdet, som Snook benämner det medan han på håll beskjuter det med pilar. Kruts yxa gör stora sår i trädet, som visar sig ha ett ganska köttit inre. Och det vill sig inte bättre än att även hans vilja knäcks av de sövande viskningarna, men lyckligtvis letar sig en av zonstrykarens pilar djupt in till trädets hjärta och hela expeditionen överlever mötet.

Dinkel har faktiskt överlevt, han förbereddes för kopiering. Däremot har han svårt att hantera situationen och är inte riktigt kontaktbar. I sökande runt trädet så finner expeditionen gott om rester från andra varelser som matats åt trädet och bland dessa faktiskt en del intressanta artefakter. Inte minst finns där en kropp i en välbevarad overall som i ficka har en sida ur en dagboksanteckning. Där talas det om den mytomspunna ’Eden’.

Expeditionen rör sig efter en stunds vila hemåt Arken igen. Nu är det dags att ta sig an det faktum att det kan finnas fler av Dråparträdets frökapslar bland Folket.



I Arken tvistas det

Spelrapporter - FärjearkenPosted by Spelledaren Fri, February 12, 2016 10:54:48
Stämningen i Arken tryckt efter Noppes död. Alla verkar hålla sig till sin kant i stort sett och håller några extra ögon mot vad de andra gör. Någon är det ju som låg bakom att hela den gamla ordningen ställdes på ända, någon är det som vill skapa ett tomrum att dra nytta av. De som är kända som, även om de inte betraktar sig själva riktigt så, Noppes lösa gäng har ändå lyckats gjuta lite olja på vågorna genom att ordna med extra lager färskt krubb som de förde vidare till Arken via Matmor. Detta gillar Kafka, som sänder sin enorme krossare Krut att knyta till sig dem. Och, när han ändå är ute och springer, att ta reda på vem som mördade Noppe.

Krut finner gänget när de fascinerat hamnat kring slaven Bokk, som parkerat sig i solskenet vid mittskepp. Slaven är knappt kontaktbar och bryr sig inte ens om att Tesla rotar runt i hans kundvagn fylld med skrot. En tung doft av nöt sprider sig från Bokk. Lite vid sidan om förhör fixaren Yola zonstrykaren Mira, som Bokk jobbar åt. Mira är uppenbart nervös över hela situationen och lovar att svara på Yolas frågor, bara hennes slav skyddas. Efter en stunds kånkande och utfrågning visar det sig att Bokk tämligen opassionerat medger att det var han som kastade Noppe över staketet. Någon anledning till detta kan han däremot inte ge. Mira, däremot, tycker det är mycket märkligt då Bokk alltid avgudat Noppe.

Det verkar samtidigt som om det är en ny boss och ett nytt gäng på uppgång. Uppkomlingen Brutus har skickat sina hejdukar efter både Matmor och Mira, och bryter på många sätt den balans som har funnits i Arken. Kafka har, får gänget reda på, skickat en av sina fixare för att hålla lite koll på denna nya faktor i spelet. När denne förhörs så visar hon samma monotona nötdoftande tendenser som Bokk.

Gänget beslutar sig för att spendera kvällen och natten med att bevaka Brutus aktiviteter, och under natten larmas de om att hans gäng verkar ha tagit fatt i Dinkel - Yanos skyddsling - och gett sig ut i Zonnatten.

Det verkar som om det är dags för att ge sig ut i Zonen igen.

Boss: Zalaus

ArkenPosted by Spelledaren Sun, January 31, 2016 22:17:38
Zalaus är en boss som det är otroligt svårt att sätta fingret på. Hennes gäng består mycket troende mutanter som är fullt övertygade om hatt hon har svaret på alla frågor om Arken och Zonen. Den Gamle ser de som ett hinder, som en figur som använder sin kunskap och sin makt över Arken för att hålla tillbaka Zalaus som sitter på den egentliga sanningen.

Huruvida hon själv är övertygad eller om hon ser den kult hon omger sig med som ett effektivt sätt att kontrollera sin omgivning är inte helt klart. Det som är uppenbart är att hon är väldigt övertygande när hon talar och att hon har en förmåga att koppla i stort sett allt till sin Gryning.

Boss: Box

ArkenPosted by Spelledaren Sun, January 31, 2016 22:02:03
Box tycker om Artefakter, och han har specialiserat sig på att samla in dem. Gryningsvalvet har han inte mycket till övers för, visst kanske han gör någon show av att då och då med mycket pompa och ståt göra en deponering, men den samling han sitter på i sin lya står utan motstycke i Arken.

Utöver insamlandet, eller kanske stjälandet, av artefakter har också Box med sitt gäng satt upp en rak och funktionabel beskyddarverksamhet. Han aldrig brytt sig särskilt mycket om att linda in vad han gör, gänget består av en hel del krossare och då gör man bäst i att betala.

Boss: Zorkan

ArkenPosted by Spelledaren Sat, January 30, 2016 11:39:18
Zorkan är en populär boss i Arken. Han har riktat in sig på att ge Folket skådespel och förströelse. Framförallt sysslar han med kamper mellan de strykarhundar som finns överallt på alla däckplan, vilket har visat sig vara en framgångsrik verksamhet. Dels rycks många med i själva matcherna, men all vadslagning som också satts igång (självklart under överinseende av Zorkan och hans gäng) ger ju det hela en extra krydda. Ännu bättre blir det om Zorkans planer, som han gärna berättar om, faller in. Han vill plocka in Zonmonster i fajterna, och varför inte några tuffa mutanter också?

Next »