Mutant År Noll

Mutant År Noll

Om kampanjen

Uppspolad på stranden ligger Arken, den gamla personfärjan som nu tjänar som den plats där Folket gömmer sig för Zonens alla faror. Samtidigt har upproret vaknat i Paradisdalen. Vad händer och hur kommer allt att sammanstråla?
En blogg som dokumenterar vår Mutant År Noll kampanj.

Introduktion

BakgrundPosted by Spelledaren Fri, January 29, 2016 19:22:38

Naturligtvis går världen under. Det går fort, fortare än någon kunnat ana. Den röda pesten slår till mot en värld redanpå randen till kollaps. Klimatkatastrofer,global ekonomisk kris, växande konflikt mellan gamla och nya supermakter.
När farsoten kommer rasar den sista tunna fasaden av stabilitet. En miljard människor dör det första året. Paniken är total, solidariteten mellan världens länder obefintlig. Krig utbryter om planetens sista tvinande resurser. För första gången sedan 1945 används kärnvapen i en aktiv väpnad konflikt. Svampmolnen stiger mot skyn från öst till väst. Alla försöker rädda sig själva. De rika och mäktiga startar monumentala projekt för att fly från jordens döende yta: under jorden, till havets botten, ut i rymden. Platserna i dessa mänsklighetens sista livbåtar är förtvivlat få. För de flesta av jordens invånare finns ingen räddning. När allt är över ligger jorden stilla och allsmäktig. Naturen tar herravälde över ruinstäderna. Vindar sveper ostört längs autostrador förvandlade till gravfält. Tiden gnager loss skyskrapornas fönster, som faller till marken likt ett stilla regn av glas. Men livet håller ut. Spillror av mänsklighet överlever katastrofen.
I Arken, en liten bosättning vid ruinstadens rand, lever Folket. Ni är mänsklighetens arvtagare – men inte riktigt människor längre. Ni är förvridna avbilder, muterade missfoster. Era kroppar och hjärnor kan utlösa fantastiska krafter, men ni är instabila. Bräckliga. Ingen av Folket är över 30 år gammal. Utom Den gamle. Er ledare, men inte som ni. En av den gamla tidens folk. I årtionden har han förmanat er: Var påer vakt, lämna aldrig Arken. Stanna här, annars tar Rötan er. Eller något ännu värre. Ni har gjort som han vill. Levt av konserver från den gamla tiden. Jagat bort alla som närmat sig Arken. Aldrig vågat er ut i Zonen, som Den gamle kallar världen utanför. Men den trygga tiden är förbi. Konservburkarna är nästan slut, och kampen hårdnar om dem som finns kvar. Ni hungrar. Fraktioner bildas, bossar i toppen och slavar i botten. I mitten fixare som försöker sko sig på allt och alla. Och Den gamle orkar knappt stå längre. De säger att han inte kan pissa utan hjälp. Ni får klara er själva nu. Det är dags att våga sig ut. Att utforskaZonen, samla artefakter och kunskap. Bygga, odla, söka kontakter med andra, skapa ett nytt samhälle på ruinerna av det gamla. Att söka ert ursprung. Inga barn föds hos Folket - gör ni inget kommer ni att dö ut. Kanske, en dag, hittar ni legendernas Eden, det gamla folkets tillflyktsort mitt i helvetet. Där finns räddningen och kunskapen, sägs det i sagorna. Kanske är det skitsnack. Det spelar ingen roll. Ni har inget val. Det är nu det börjar.

Detta är År Noll.