Mutant År Noll

Mutant År Noll

Om kampanjen

Uppspolad på stranden ligger Arken, den gamla personfärjan som nu tjänar som den plats där Folket gömmer sig för Zonens alla faror. Samtidigt har upproret vaknat i Paradisdalen. Vad händer och hur kommer allt att sammanstråla?
En blogg som dokumenterar vår Mutant År Noll kampanj.

Boss: Kafka

ArkenPosted by Spelledaren Sat, January 30, 2016 11:13:17
Kafka har en plan för Folket. En långsiktig plan. Ända sedan hon började komma i mogen ålder har hon blickat framåt och varje steg hon tagit har varit mot att Arken ska bli något som liknar det gamla folkets samhällen. Hon avskyr den ostrukturerade värld som Arken är idag, inget gör henne så frustrerad som alla borttappade möjligheter som kommer av att Folket inte samarbetar.

Kafka kräver lydnad och lojalitet av sitt gäng, in i minsta detalj. Men alla som följer henne är också övertygade om att varje steg är ett steg mot Målet, mot det nya samhälle som kommer resa sig i Zonen. Kafka talar om detta samhälle som styrt av Folket, samtidigt så refererar hon alltid till sig själv som Folkets röst och viljans uttolkare. De som inte följer henne ser henne som den värsta översittaren av alla i Arken.



Zonkarta

ZonenPosted by Spelledaren Fri, January 29, 2016 21:14:22

Röd prick: Arken
Gröna prickar: Utforskade zonsektorer.

Första spelmötet

Spelrapporter - FärjearkenPosted by Spelledaren Fri, January 29, 2016 19:28:49

Uppspolad på stranden ligger alltså Arken, den gamla personfärjan som nu tjänar som den plats där Folket gömmer sig för Zonens alla faror. Men sällan kommer Den Gamle ut ur styrhytten, utan Folket är lämnat i sina egna eller kanske i sina bossars händer. Bossarna ja, hur ska det gå där? Hittills har ju Noppe varit den som legat som en blöt filt över all verksamhet i Arken men nu har han ju bokstavligen fallit. Kvar finns entertainern Zorkan, med sin förkärlek för hundkamper, Kafka som verkar ha drömmen fäst långt borta i en ny värld, Box som berikar sig med nävarna i högsta hugg och så Zalaus som ingen riktigt kan beräkna. Någon av dem, eller kanske någon helt ny figur, kommer att kliva fram. Och frågan kvarstår, vem mördade Noppe?

Mitt i allt detta har vi Recks, Mutanten som helst tyr sig till sin hund, Skrotskallen och uppfinnaren Tesla som inte minst verkar ha en fallenhet för köksutrustning, Krönikören Janos som vill alla väl och så väl vet vad detta väl är och Zonstrykaren Snook som ledde alla ut på en första jaktexpedition. Arkens projekt är startade, det finns en plan för att lösa de mest akuta problemen. Men vad det hela kommer leda till, det får vi se i framtiden. Och var ligger det mytiska KTH?



Introduktion

BakgrundPosted by Spelledaren Fri, January 29, 2016 19:22:38

Naturligtvis går världen under. Det går fort, fortare än någon kunnat ana. Den röda pesten slår till mot en värld redanpå randen till kollaps. Klimatkatastrofer,global ekonomisk kris, växande konflikt mellan gamla och nya supermakter.
När farsoten kommer rasar den sista tunna fasaden av stabilitet. En miljard människor dör det första året. Paniken är total, solidariteten mellan världens länder obefintlig. Krig utbryter om planetens sista tvinande resurser. För första gången sedan 1945 används kärnvapen i en aktiv väpnad konflikt. Svampmolnen stiger mot skyn från öst till väst. Alla försöker rädda sig själva. De rika och mäktiga startar monumentala projekt för att fly från jordens döende yta: under jorden, till havets botten, ut i rymden. Platserna i dessa mänsklighetens sista livbåtar är förtvivlat få. För de flesta av jordens invånare finns ingen räddning. När allt är över ligger jorden stilla och allsmäktig. Naturen tar herravälde över ruinstäderna. Vindar sveper ostört längs autostrador förvandlade till gravfält. Tiden gnager loss skyskrapornas fönster, som faller till marken likt ett stilla regn av glas. Men livet håller ut. Spillror av mänsklighet överlever katastrofen.
I Arken, en liten bosättning vid ruinstadens rand, lever Folket. Ni är mänsklighetens arvtagare – men inte riktigt människor längre. Ni är förvridna avbilder, muterade missfoster. Era kroppar och hjärnor kan utlösa fantastiska krafter, men ni är instabila. Bräckliga. Ingen av Folket är över 30 år gammal. Utom Den gamle. Er ledare, men inte som ni. En av den gamla tidens folk. I årtionden har han förmanat er: Var påer vakt, lämna aldrig Arken. Stanna här, annars tar Rötan er. Eller något ännu värre. Ni har gjort som han vill. Levt av konserver från den gamla tiden. Jagat bort alla som närmat sig Arken. Aldrig vågat er ut i Zonen, som Den gamle kallar världen utanför. Men den trygga tiden är förbi. Konservburkarna är nästan slut, och kampen hårdnar om dem som finns kvar. Ni hungrar. Fraktioner bildas, bossar i toppen och slavar i botten. I mitten fixare som försöker sko sig på allt och alla. Och Den gamle orkar knappt stå längre. De säger att han inte kan pissa utan hjälp. Ni får klara er själva nu. Det är dags att våga sig ut. Att utforskaZonen, samla artefakter och kunskap. Bygga, odla, söka kontakter med andra, skapa ett nytt samhälle på ruinerna av det gamla. Att söka ert ursprung. Inga barn föds hos Folket - gör ni inget kommer ni att dö ut. Kanske, en dag, hittar ni legendernas Eden, det gamla folkets tillflyktsort mitt i helvetet. Där finns räddningen och kunskapen, sägs det i sagorna. Kanske är det skitsnack. Det spelar ingen roll. Ni har inget val. Det är nu det börjar.

Detta är År Noll.







« Previous